Positiva klubben.

Jag kanske inte är den bästa förespråkaren för att tänka positivt, och det står jag för. Men det här med ålder, där känner jag mig mer positivt inställd än gemene man, eller kvinna. Ibland oroar jag mig för att jag inte oroar mig mer, så där över rynkor och gråa hår.

Det känns som att det är nu den där Botoxsprutan ska börja låta lite mindre konstig, eller att det ska eftersökas den där snordyra ansiktsbehandlingen som ska skala bort flera år, eller att många kronor ska spenderas på krämen, serumet och oljan som lovar underverk. Jag köper inte den billigaste ansiktstvätten eller krämen, men inte heller den dyraste. Och jag håller mig till de två produkterna, och går inte på den minsta behandling.

När det gäller gråa hår är det länge sedan jag hittade mitt första, och jag märker att allt fler av de hårstrån som växer ut är silverfärgade. Det tycker jag är lite roligt. Ännu roligare är att många av dem är vågiga.

Ser ni det?
Tänk om håret blir helt lockigt, vilken bonus.

Det enda jag tänker negativt på är att jag känner mig tröttare och att lederna tar mer stryk. Men jag tänker att jag har möjlighet att påverka det genom att göra lite ändringar i vanor. Om jag vill.

Eftersom det är just jag som tänker positivt och inte oroar mig så värst angående något, tänkte jag att jag borde informera om det. Bara för att ha bevis. Jag kan jag med.