Pyret kände sig inte riktigt bekväm med att ordna kalas i år. Inte så svårt att förstå när hon precis bytt skola. Så när hon sa att hon helst önskade att ha en hel dag tillsammans med bästisen var det lätt att låta henne få som hon ville.
Jag hade sett reklam för Sagojul på Kolmården och föreslog det som aktivitet, och Pyret tyckte det lät perfekt. Sagt och gjort, vi tajmade in en bra helg och bjöd in bästisen med hans mamma, syster och bonuspappa för en heldag.
Klädda som Michelingubbar tog vi oss an Kolmården en riktigt vacker vinterdag. Som på beställning låg snön över alla julgranar och dekorationer.
Vi började självklart med Bamse. På Kolmården börjar vi alltid med Bamse.
För att ge god grund för en lång dag blev nästa stopp en tidig lunch, som också blev årets första julbord. Ska det vara Biltema så ska det.
Sen rullade dagen på med en hel rad aktiviteter. Arvsmassorna fick besöka tomtens verkstad och tala om vad de önskade sig.
De fick grilla marshmallows, som vi fick äta upp för ingen gillade dem. De åkte karuseller i den bitande kylan, hälsade på trollen i Trollskogen såg snöleoparder och järvar.
Det var vackert dekorerat och fler aktiviteter än vad man hinner med på en dag.
Pyret var väldigt nöjd med att ha en hel dag där hon fick sin bästis för sig själv. Själv uppskattade jag hela sällskapet, det gör jag alltid, men kanske mest för att bästisens mamma var en hjälte och åkte med arvsmassorna i karusellerna. Nöjd, glad och belåten sa Pyret hejdå till kompisen och satte sig i bilen.
Men, istället för att åka hem åkte vi bara några få minuter bort och parkerade. Pyret blev så glad att vi alla fick spräckta trumhinnor när vi avslöjade att vi skulle övernatta på Vildmarkshotellet. Hon bad mig nypa henne, för det kändes som att hon drömde, sa hon, och att hon aldrig kunnat önska sig ett bättre kalas.
Efter att ha samlat ihop imponerande många steg under en dag som mest bestod av att sitta och titta på föreställningar, vänta i kö eller titta på när barnen åker karuseller, var det skönt att slippa åka lång väg hem.
Vi åt mera julbord på hotellets restaurang och hoppade sen ner mellan frasiga lakan. Sova på hotell är ju så mycket lättare när arvsmassorna sover i egna sängar.
Det bästa av allt med hotell är ju hotellfrukosten, och den kunde vi njuta av till denna utsikt. Sämre har man ju haft det.
När vi checkade ut avslöjade vi att vi faktiskt hade en dag till på Kolmården framför oss, till allt det där vi missade dagen innan. Men Pyret var på lite stingsligt humör. När vi kom fram sa hon att det gjorde ont mellan ögonen. Efter några föreställningar sa hon att hon hade ont i huvudet, vid ögonen. Lunch hjälpte inte så värst, men hon ville gärna åka lite karuseller. Sen blev det värre och värre och vi fick avbryta planerna och bestämde oss för att bege oss hemåt. Hon hade så ont att hon grät när hon satte sig i bilen, hon ville bara blunda. Det var ju märkligt likt förloppet när hon var till akuten med huvudvärk för några år sedan, när de misstänkte migrän. Sådan huvudvärk leder ju ibland till kräkningar, vet jag av erfarenhet, så jag placerade mig strategiskt i mitten i baksätet, redo med kräkpåse. Den behövde jag använda så snart vägen började kränga. Sen somnade hon och sov hela vägen hem, men kräktes på nytt så snart vi väckte henne.
Hon klagade fortfarande över huvudvärk när hon gick och la sig tidigt, hon sa att det gjorde ont i pannan varje gång hon flyttade på huvudet. Så inte vet jag om det är migrän eller kräksjuka, det märks väl lättast om vi andra blir smittade. Det trista är att hon yrade i bilen om att hon aldrig mer ville åka till Kolmården, så intrycket hon fick av denna tror-inte-att-det-är-sant-helg blev ju lite förstörd. Polarn blev också väldigt besviken då det var hennes tur att få bestämma vad hon ville göra, precis när vi fick avbryta allt. Hon ville så gärna åka häst och vagn.
Nu avrundar jag helgen med att känna efter lite extra om jag mår illa (det gör jag), och det är herr B.o.B.s tur att ta vab. Kanske får han vabba mig med.
Jag hade sett reklam för Sagojul på Kolmården och föreslog det som aktivitet, och Pyret tyckte det lät perfekt. Sagt och gjort, vi tajmade in en bra helg och bjöd in bästisen med hans mamma, syster och bonuspappa för en heldag.
Klädda som Michelingubbar tog vi oss an Kolmården en riktigt vacker vinterdag. Som på beställning låg snön över alla julgranar och dekorationer.
Vi började självklart med Bamse. På Kolmården börjar vi alltid med Bamse.
För att ge god grund för en lång dag blev nästa stopp en tidig lunch, som också blev årets första julbord. Ska det vara Biltema så ska det.
Sen rullade dagen på med en hel rad aktiviteter. Arvsmassorna fick besöka tomtens verkstad och tala om vad de önskade sig.
De fick grilla marshmallows, som vi fick äta upp för ingen gillade dem. De åkte karuseller i den bitande kylan, hälsade på trollen i Trollskogen såg snöleoparder och järvar.
Det var vackert dekorerat och fler aktiviteter än vad man hinner med på en dag.
Pyret var väldigt nöjd med att ha en hel dag där hon fick sin bästis för sig själv. Själv uppskattade jag hela sällskapet, det gör jag alltid, men kanske mest för att bästisens mamma var en hjälte och åkte med arvsmassorna i karusellerna. Nöjd, glad och belåten sa Pyret hejdå till kompisen och satte sig i bilen.
Men, istället för att åka hem åkte vi bara några få minuter bort och parkerade. Pyret blev så glad att vi alla fick spräckta trumhinnor när vi avslöjade att vi skulle övernatta på Vildmarkshotellet. Hon bad mig nypa henne, för det kändes som att hon drömde, sa hon, och att hon aldrig kunnat önska sig ett bättre kalas.
Efter att ha samlat ihop imponerande många steg under en dag som mest bestod av att sitta och titta på föreställningar, vänta i kö eller titta på när barnen åker karuseller, var det skönt att slippa åka lång väg hem.
Vi åt mera julbord på hotellets restaurang och hoppade sen ner mellan frasiga lakan. Sova på hotell är ju så mycket lättare när arvsmassorna sover i egna sängar.
Det bästa av allt med hotell är ju hotellfrukosten, och den kunde vi njuta av till denna utsikt. Sämre har man ju haft det.
När vi checkade ut avslöjade vi att vi faktiskt hade en dag till på Kolmården framför oss, till allt det där vi missade dagen innan. Men Pyret var på lite stingsligt humör. När vi kom fram sa hon att det gjorde ont mellan ögonen. Efter några föreställningar sa hon att hon hade ont i huvudet, vid ögonen. Lunch hjälpte inte så värst, men hon ville gärna åka lite karuseller. Sen blev det värre och värre och vi fick avbryta planerna och bestämde oss för att bege oss hemåt. Hon hade så ont att hon grät när hon satte sig i bilen, hon ville bara blunda. Det var ju märkligt likt förloppet när hon var till akuten med huvudvärk för några år sedan, när de misstänkte migrän. Sådan huvudvärk leder ju ibland till kräkningar, vet jag av erfarenhet, så jag placerade mig strategiskt i mitten i baksätet, redo med kräkpåse. Den behövde jag använda så snart vägen började kränga. Sen somnade hon och sov hela vägen hem, men kräktes på nytt så snart vi väckte henne.
Hon klagade fortfarande över huvudvärk när hon gick och la sig tidigt, hon sa att det gjorde ont i pannan varje gång hon flyttade på huvudet. Så inte vet jag om det är migrän eller kräksjuka, det märks väl lättast om vi andra blir smittade. Det trista är att hon yrade i bilen om att hon aldrig mer ville åka till Kolmården, så intrycket hon fick av denna tror-inte-att-det-är-sant-helg blev ju lite förstörd. Polarn blev också väldigt besviken då det var hennes tur att få bestämma vad hon ville göra, precis när vi fick avbryta allt. Hon ville så gärna åka häst och vagn.
Nu avrundar jag helgen med att känna efter lite extra om jag mår illa (det gör jag), och det är herr B.o.B.s tur att ta vab. Kanske får han vabba mig med.
Kommentarer