Fortsätt till huvudinnehåll

Det går undan.

Efter en arbetsdag med tvära kast, dåliga besked och en nypa stress var det dags för gatloppet som kallas fritid.

Förutom de vanliga hinderbanorna "middag" och "göra sig i ordning" så skulle luciafirande förberedas. Inte har jag en blekaste om varför skolor och förskolor vill ha sådant dagen innan den faktiska lucian, jag har heller inte orkat fråga. Polarn ska ha firande utan föräldrar, det har vi vetat länge. Det innebär inte på något sätt att jag har förberett saken mer än att ta fram lucialinnen och kronor, utan att stryka linnet eller kolla lampor och batterier.

Pyret informerade att hon trodde att hon var en av de utvalda från klass 1-4 som skulle medverka i luciatåget på deras julfirande för familjerna. Vi har inte hört ett smack om saken från skolan, men hon har sagt att hon gått iväg och övat luciasånger, vilket vi tolkade som förberedelse inför julavslutning, och nu hade de övat på att gå i tåg. Jaha. Så ett lucialinne till skulle strykas och krona kollas. Den funkade halvdåligt och behövde nya lampor. Tur att vi bor nära affärer. Hon får väl ta med sig bara utifall att.

Till saken hör att vi också ska pallra oss upp tidigare för att ge Pyret frukost på sängen imorgon. Alltså fick jag förbereda födelsedagståget, ett litet paket och muffins med glasyr.

Det är väl meningen att jag också ska ta hand om mig själv i 10 minuter innan mina storslagna planer på att sova lite. Det gäller att komma i säng tidigt när man vaknar klockan 4 varenda morgon, mest för att storslagna planer sällan håller.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...