Fortsätt till huvudinnehåll

Det går undan.

Efter en arbetsdag med tvära kast, dåliga besked och en nypa stress var det dags för gatloppet som kallas fritid.

Förutom de vanliga hinderbanorna "middag" och "göra sig i ordning" så skulle luciafirande förberedas. Inte har jag en blekaste om varför skolor och förskolor vill ha sådant dagen innan den faktiska lucian, jag har heller inte orkat fråga. Polarn ska ha firande utan föräldrar, det har vi vetat länge. Det innebär inte på något sätt att jag har förberett saken mer än att ta fram lucialinnen och kronor, utan att stryka linnet eller kolla lampor och batterier.

Pyret informerade att hon trodde att hon var en av de utvalda från klass 1-4 som skulle medverka i luciatåget på deras julfirande för familjerna. Vi har inte hört ett smack om saken från skolan, men hon har sagt att hon gått iväg och övat luciasånger, vilket vi tolkade som förberedelse inför julavslutning, och nu hade de övat på att gå i tåg. Jaha. Så ett lucialinne till skulle strykas och krona kollas. Den funkade halvdåligt och behövde nya lampor. Tur att vi bor nära affärer. Hon får väl ta med sig bara utifall att.

Till saken hör att vi också ska pallra oss upp tidigare för att ge Pyret frukost på sängen imorgon. Alltså fick jag förbereda födelsedagståget, ett litet paket och muffins med glasyr.

Det är väl meningen att jag också ska ta hand om mig själv i 10 minuter innan mina storslagna planer på att sova lite. Det gäller att komma i säng tidigt när man vaknar klockan 4 varenda morgon, mest för att storslagna planer sällan håller.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.