Fortsätt till huvudinnehåll

Väck den hysteri som sover.

Precis när man trodde att hetsen hade lagt sig. Just när de till och med börjat muttra att de inte gillade Anna och Elsa. Då är väl Disney så himla smarta att de släpper Frost 2 och vips så är ju det en måste se film.

Jag tog därför med mig arvsmassorna till storstaden idag.


Polarn sa efteråt att filmen var jättejättejättejättejättejättejättejättejättebra. Pyret vill ju vara coolare än så, men ville säga saker om handlingen hela dagen, och berätta hela handlingen för herr B.o.B. när han kom hem.

Jag måste erkänna att den var lyckad för att vara en tvåa, lite mörkare story och lite pampigare. Eller så kanske det lite mörkare temat bara passade mitt humör just nu. Att vara ledig leder liksom alltid till besvikelse och en känsla av att ha fastnat i Måndag hela veckan. För ledig är jag ju inte, jag får inga sovmorgnar, jag ska fixa frukost varenda morgon, jag får tusen förfrågningar om tjänster per dag -alltid inleda med "mamma?", och jag får ägna vansinnigt mycket tid med saker som roar barn, utan att få ägna särskilt mycket tid med saker som roar mig. Och varje dag ser likadan ut, vardag som helgdag. Tänk vad härligt det skulle vara att få vara ledig på riktigt någon gång, jag har liksom glömt bort hur det känns.

Bäst att krypa till kojs nu, så här halv tio en fredag kväll. Kommer ju bli väckt vid 6 imorgon för kökstjänstgöring.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.