Fortsätt till huvudinnehåll

Nya stigar.

Jodå, vi fick med oss arvsmassorna ut i skogen igen. Den här gången en runda på 5 km i en annan skog.


Den där gula slingan ser ju inte så farlig ut, och 5 km är väl ingenting. Fast över hala rötter och stenar var det något av en utmaning. Lite extra tid tog det när Polarn snubblade på en sten och slog i knät. Jag fick sitta och trösta en stund medan jag funderade på hur vi skulle orka bära henne hela vägen till bilen när det var typ en timme promenad kvar. Men hon åt en clementin och vandrade vidare.




Jag blir lika imponerad över hur mycket arvsmassorna orkar, varenda gång.

Annars var det stort fokus på Legobygge idag. Pyret har börjat knäcka koden och kan bygga på egen hand, och hon var väldigt nöjd med sina Lego Friends.

Polarn har ju haft en särskild talang för det där länge nu, så det Ninjago-skepp hon fick i julklapp bygger hon helt självständigt.


På kartongen står det från 9 år, men det kan ju inte hon läsa.


Polarn har nu siktet ställt på en gigantisk och snordyr vit Ninjagodrake till sin samling, till födelsedagen. 


Nu känns det som att julen är över, tycker jag. Julmaten är inte uppäten, men resterna ligger i kylen, berget av godis väntar i köket och julklapparna är öppnade. För min del skulle gran och pynt lätt kunna packas ihop. Inte har man kvar dekorationerna efter ett kalas i över en vecka liksom. Men jag är osäker på om det är socialt acceptabelt att röja bort alla spår av julen så fort, så jag håller mig till efter nyår. Men på nyårsdagen står nerplockning på schemat.  
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer