Fortsätt till huvudinnehåll

Sömnlös och rastlös.

Det börjar bli lite tröttsamt att ha så kass sömn. Jag vaknar fortfarande vid 4 varje natt, nu när jag är ledig hinner jag i alla fall somna om någon gång strax efter 5 och sova någon timme innan Polarn vaknar. Utöver det vaknar jag titt som tätt av att jag är varm och obekväm, fast jag sover med öppet fönster alla nätter. Samlar också på mig vätska emellanåt, vilket påverkar sömnen en aning, om man säger så.

Kroppen och knoppen får svårt att hänga med i av sömnbristen, jag går runt med en ologisk blandning av otrolig rastlöshet och känsla av att treva runt i en dimma. Vill massor och känner mig stressad, samtidigt som jag inte vill något alls och inte riktigt ser någon poäng i att ta tag i saker.

Det är ju väldigt mysigt det där med åldrande, så naturligt att kropp en förändras och går igenom olika faser. Den här tiden i ens liv ska visst göra att kvinnor känner sig stärkta. Kanske är det den gamla devisen "Det som inte dödar en gör en starkare" de tänker på. Jag kommer vara She-Hulk om så där en 10 år, eller hur länge det här nu kommer hålla på.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.