Fortsätt till huvudinnehåll

Sömnlös och rastlös.

Det börjar bli lite tröttsamt att ha så kass sömn. Jag vaknar fortfarande vid 4 varje natt, nu när jag är ledig hinner jag i alla fall somna om någon gång strax efter 5 och sova någon timme innan Polarn vaknar. Utöver det vaknar jag titt som tätt av att jag är varm och obekväm, fast jag sover med öppet fönster alla nätter. Samlar också på mig vätska emellanåt, vilket påverkar sömnen en aning, om man säger så.

Kroppen och knoppen får svårt att hänga med i av sömnbristen, jag går runt med en ologisk blandning av otrolig rastlöshet och känsla av att treva runt i en dimma. Vill massor och känner mig stressad, samtidigt som jag inte vill något alls och inte riktigt ser någon poäng i att ta tag i saker.

Det är ju väldigt mysigt det där med åldrande, så naturligt att kropp en förändras och går igenom olika faser. Den här tiden i ens liv ska visst göra att kvinnor känner sig stärkta. Kanske är det den gamla devisen "Det som inte dödar en gör en starkare" de tänker på. Jag kommer vara She-Hulk om så där en 10 år, eller hur länge det här nu kommer hålla på.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.