Så nära.

Bara en dag kvar.

En morgon att bli väckt att klockan.
En morgon att göra i ordning arvsmassorna.
En morgon att stämpla in och hämta kaffe.
En dag att vandra fram och tillbaka, upp och ner.
En dag att stämpla ut.
En dag att promenera för att hämta arvsmassorna.
Sen väntar 17 dagar ledigt.

Kanske dumt att återigen hoppas att ledighet kommer göra några underverk på ork och humör, men hoppet är ju det sista som lämnar en, sägs det.

Nu kämpar jag på bara lite till.