Fortsätt till huvudinnehåll

Vänta, va?

Jag sållar mig till "alla andra" och konstaterar att tiden fullkomligt rusar iväg. Ni vet om att det snart är jul va?
Inte nog med att schemat på jobbet är helt hysteriskt, skola och förskola bombarderar en dessutom med notiser om tidigare stängningar och olika aktiviteter. Folk med barn jobbar ju mest för att slippa umgås med sin familj, det är ju inte för att utföra saker de är anställda för, eller för att kunna betala för hem och hushåll. Det vet väl alla? Vi ska hämta tidigt 4 gånger och lämna sent 1 gång innan jul. Yey. 

Vi har i alla fall klarat av del två av Pyrets kalas, den med närmsta familjen, så nu inväntar damen endast att bli väckt på den faktiska dagen med sång och bulle, och sedan kunna deklarera för alla att hon faktiskt är sju år.

Jag har lagt upp en mental indelning där Pyrets födelsedag kommer först och julen sedan. Så julen har inte ägnats många minuter utöver adventsdekorering och julkalendrar. Det borde ge mig panik eftersom endast en julklapp är avklarad, men jag känner att jag måste skala av mig sådant. Det får väl lösa sig på något sätt. Det är ju inte så att julen är en endaste persons ansvar, och arvsmassorna blir säkert nöjda hur det än blir. Jag har börjat vakna klockan 4 varje morgon utan att kunna somna om, och har ständig huvudvärk. Det vet jag i alla fall inte är vad julen ska handla om.

Nu tar vi en dag i taget.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.