Fortsätt till huvudinnehåll

Två steg fram, ett tillbaka.

Det behövdes bara en kort tid ledigt från skolan där Pyret ständigt påminns om hur man är en bra kompis, för att hon ska falla tillbaka in i mönstret hon fick inlärt från förra skolan. Där kompisar trycker ner varandra för att höja sig själva. Så det gör hon nu, trycker ner sin lillasyster genom att påtala att allt hon gör är fel.

Hon lyssnar bättre nu, märker fortare att det inte blir bra, tar åt sig och försöker göra bättre, och det är en fin förändring. Jag förstår att det är svårt för henne att vara i en miljö där alla blir nedtryckta under så lång tid och sen ändra sig på en kvart, men det är ändå lagom påfrestande att behöva vara den ständiga domaren. Det är också tungt att se Polarn bli ledsen och känna sig nedtryckt.

Idag hade jag bokat biljetter till musikalen Monstret och människorna på Junibacken. Vi läste ju boken om monstret Frank, så det kändes självklart att vi skulle se musikalen. Jag hade tänkt att vi skulle göra en heldag av det; äta lunch på stan och fika innan. Det gjorde vi, men först efter att arvsmassorna hamnat i gräl innan vi åkte, och efter att vi kom hem. Det blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Musikalen var väldigt bra i alla fall. Det var vi rörande överens om. De hade gjort ett fantastiskt jobb med att få ihop en lång och komplicerad berättelse med många karaktärer, till en föreställning med bara fyra skådespelare. Det var en välbehövlig paus i ett inte alltför okomplicerat jullov.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.