Fortsätt till huvudinnehåll

Imorgon.

Vi har ägnat nästan hela dagen till att förbereda för Polarns kalas. Hon är grymt taggad. Förutom att det är fantastiskt spännande att fylla år så kommer den hon är kär i på hennes kalas. Det slår tydligen alla presenter i hela världen, och hon har haft svårt att fokusera på vad mer hon vill att kalaset ska gå ut på.

Pyret fick dock stå i fokus en stund på morgonen. Hon vaknade grymt tidigt för att hon var totalt redo för att åka skridskor. Det fick hon. Trots att isen var alldeles guppig och gropig, det föll snö och det blåste i den solfattiga miljön, så var hon ännu duktigare än förra gången. Det är verkligen helt otroligt att få bevittna. Polarn var inte impad men erkände senare att det kanske varit lite roligt.

Efter intagen lunch smet jag och Pyret iväg och valde ut hennes present till syster. Den och de andra presenterna hjälpte hon sen till att slå in.

Själv tog jag en paus efter städning och plock och träffade mammakompisen. Man kan ju behöva tänka lite energi inför barnkalas. Men imorgon då är allt ljus på Polarn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.