Tanken var att inleda påsken med att herr B.o.B. tog med sig arvsmassorna och mötte upp mig när jag var klar med plugget, så kunde vi äta lunch tillsammans. Det gjorde vi.
Problemet var att ryggen gick från sämre till sämst under tiden mellan föreläsning, seminarium och lunch. När jag tagit mig tillbaka till bilen efter lunchen kom jag knappt in genom bildörren och jag spenderade resan hem med att böla. Att sedan ta sig den löjligt korta biten mellan garage och ytterdörr var som att springa ett maraton medan människor kastar knivar i ryggen på dig. Smärtan nådde nivån att jag blev yr och utmattad.
Intensivbehandling med Voltaren, Alvedon, TENS, massage och värmedyna verkar, peppar peppar, ha hjälpt. Jag kan i alla fall röra mig så länge jag inte gör några snabba rörelser. Men en titt i spegeln avslöjar att jag är helt sned, höften på höger sida är märkbart högre upp än den vänstra höften, när jag står rakt. Det ser ut som om någon kapat flera centimetrar på mitt vänstra ben.
Jag antar att det här är ett tecken på att jag behöver komma igång med träningen ordentligt igen. Ta hand om mig själv och allt det där. Fast innan jag ställer mig på crosstrainern och sen gör lite Bring Sally up, behöver jag räta ut det här.
Kommentarer