Fortsätt till huvudinnehåll

Dag före helg.

Dagens uppdrag:

1. Roa Polarn som nu är feberfri och rastlös, men samtidigt trött.

2. Försöka leta rätt på information om vetenskapsläget kring behandling för våldsutövare, som jag vet finns ledtrådar och tips kring någonstans bland alla dokument jag fick på praktiken.

3. Invänta ett besked som betyder mycket.

4. Försöka bli av med ryggskottet.

Resultat:

Jag började där jag alltid börjar när jag är nervös och tankspridd; jag städade undan. Bland annat reklam. Varför i hela friden väljer Coop och Hemköp att skicka sina medlemstidningar i plats? I dagens plastbantnings-hysteri där de uppmanar kunder att skippa plastpåsen så kan de inte skicka tidningen utan plastomslag? Så onödigt. Gör om, gör rätt på den va?


Sen lugnade jag ner mig och läste lite, visade sig att jag redan läst de kapitlen så det gick fort.

Polarn ville fortsätta på vårt påspyssel. Så vi tillverkade tre fåglar till. Polarn hävdar bestämt att hon gjort tre och jag har gjort en. Och med det menar hon att jag klippte ut, sydde ihop, fyllde, klistrade, sydde och tryckte fast dekorationer, men hon valde färger och saker. 
Strunt samma, de var roliga att göra.

Polarn ville, inte helt otippat titta på My little pony, så jag började leta rätt på alla dokument och googla. Hittade bra ingångar till den uppgift jag ska göra, tror jag. Men övergick till att rensa dokument, ordna kursmaterial och ställa i ordning bokhyllan. 

Jag försökte få Polarn att lämna huset, det gick inte, istället googlade jag lite till för pluggets räkning innan jag började plocka i ordning arvsmassornas rum. När man har ryggskott var det lättare att plocka i ordning en bokhylla, än golv och hyllor i ett barnrum kan jag meddela. Men alla Barbies är på plats nu. 

Sen fick jag besked. Typ. I stort sett. Fast för en evig pessimist som aldrig vågar tro på riktigt bra saker förrän jag kan vara helt säker, så får jag vänta några dagar till. 

Med övertalning och bestämd röst fick jag med Polarn att hämta Pyret på förskolan. Vi kom utomhus! Där mötte vi upp herr B.o.B. och tog en promenad för att äta middag ute. För Pyret ville inte äta mat hemma "Det gör vi ju hela tiden". 

Imorgon är det lördag och jag klarade dagens uppdrag. Känns rätt bra. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer