Hur var det här då?

Pyret blev dålig under natten, hon började hosta och fick 39 graders feber. På morgonen hade Polarn också fått feber, om än inte lika mycket.

Min vecka ser ut som så att jag idag hade obligatoriskt seminarium där jag var en av de som var ansvariga för att hålla i seminariet.
Imorgon ska jag påbörja en hemtenta vi fick tillgång till idag och som ska vara inlämnad på fredag. Samma fredag som vi ska ha en salstenta i den andra kursen, som jag då behöver plugga till. Det innebär också att hemtentan behöver vara färdigskriven på torsdag.

Det kanske är vad man ska förklara för kommunen som begär in arbets- och studieintyg för alla som har barn på förskolan på "heltid". Jag frågar hur man ska få universitetet att fylla i en blankett om "undervisning enligt schema: mån-fredag; klockslag" för en utbildning som baseras på mestadels egenstudier. Svaret blir att jag kanske inte behöver barnomsorg samma tider varje dag.

Vänta, va?
För... om man pluggar heltid... behöver man inte plugga... på heltid...? Fast man inte ens kan plugga heltid eftersom förskolan har tidig hämtning på grund av APT, stängt för studiedagar, 12-dagar inför helgdagar, och man måste vabba, samtidigt som universitetet ändå kräver att man gör sina uppgifter. Man får ju till och med göra extra uppgifter om man missar ett seminarium för att man ligger på golvet och inväntar ambulanspersonal.

Jag trodde inte en kommunrepresentant skulle uppmuntra till myten om att om man pluggar heltid lägger man inte heltid på studier. Å andra sidan har jag ju lärt mig att få anser att de ska studera 40 timmar i veckan och till och med Universitetet tror att ingen student gör det.
Men jag gör det.
Dumt av mig att ta en utbildning som kommer ge mig mandat att ta myndighetsbeslut som innefattar rekommendationer om tvångsåtgärder, på allvar.

"Undervisning enligt schema". Till och med grundskolan tillämpar ju egenstudier. Gud så löjligt.

Nu ska jag försöka få några timmars sömn i host och feberträsket innan jag ska ägna mig åt något så fånigt som att ta en kandidatexamen i socialt arbete.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen