Fortsätt till huvudinnehåll

Ready, steady, go.

Det brukar alltid ta lite tid att få lust till pluggandet i början av en termin. Värst är det på höstterminen så klart, när jag varit borta från det ett tag, men det finns där i starten av vårterminen också. Tekniskt sett borde det ju inte vara så, eftersom vårterminen börjar dagen efter höstterminen slutar. Det borde ju vara svårt att känna att något börjar när det nästan inte slutat, men psykologiskt är jag väl medveten om att det är terminsstart.
Den här terminen har det varit extra svårt. Mest har jag skyllt på kursernas innehåll, sen en del på att läsa två kurser parallellt och lite på den eviga fysiska tröttheten. 

Men nu har plugg-lusten infunnit sig. Först lite smygande i slutet av förr-förra veckan, sen växte det. När jag kunde påbörja hemtentan idag förstod jag varför det tagit tid; jag har haft för lite konkret att ta tag i. Nu har jag specifika frågeställningar att bearbeta, material att leta igenom, och det där detektivarbetet med att hitta saker som hör ihop. Det gillar jag. Inte vet jag om jag tolkat frågorna rätt eller får till bra svar, men jag har något specifikt att jobba på, och det är den hemliga ingrediensen till min studiemotivation. För det har varit allt för lite av sådant i de här kurserna.

Nu är jag vimmelkantig och helt slut av alla timnar framför datorn, men ser i alla fall fram emot morgondagen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...