Fortsätt till huvudinnehåll

Skaparlust.

I allt plock och fix här hemma dök mina ritblock och pennor upp.
Jag minns att när jag i tonåren hängde över de där ritblocken fick jag höra från mormor och jag tror det var moster att de hade ritat och målat mycket som unga men sen slutat. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför.

Plocket och fixet gjorde också att jag hittade samlingen med min mormors gamla teckningar och målningar från när hon var ung, det fanns definitivt talang. Jag kan se att jag också hade det. Men liksom henne slutade jag med det där. Varför det?

Jag vill ta upp det igen, jag vill ha skapandet som hobby. Troligen är det här sökandet någon medelålders/klimakterie/livs-kris, men det betyder väl inte att jag inte ska göra något åt den. Den överväldigande lusten att börja teckna, måla, sy och virka igen borde väl få utlopp tänker jag.
Frågan är ju bara när?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.