Fortsätt till huvudinnehåll

Sanning, på riktigt.

Jag sov inte så gott under natten.
Trots massage, Voltaren, ryggstöds-korsett och värmedyna har ryggen plågat mig hela natten. Den ger sig inte.

Men jag haltade iväg till bussen och åkte till nygamla jobbet. Idag skulle jag vara med på ena arbetsgruppens administrativa personalmöte för att presenteras som nya medarbetaren. 
Chefen sa det, högt och tydligt:
"Jag vill presentera vår nya kurator!"
Så sjukt ju.
När en person som inte skulle vara med på mötet stannade i korridoren, sträckte fram handen och frågade:
"Åh! Är det du som är nya kuratorn?", så höll jag på att brista ut i skratt. Jag? Nya kuratorn? Nääää? Eller, vänta, jo, det är det ju. Det är liksom uttalat högt nu, så då är det väl sant.

När chefen presenterade mig så bröt gruppen ut i applåder och woohoo. Lite genant men det kändes onekligen väldigt välkomnande. Det verkade vara en bra arbetsgrupp.

Lite omtumlad, igen, efter ett så varmt välkomnande, haltade jag mig hemåt med kroppshållningen hos häxan i valfri saga. Där jag omväxlande satt med värmedyna, och gick omkring medan jag läste lite kurslitteratur. Sedan haltade jag iväg igen för att äta middag med Ellegulle. Visserligen är det värt all ryggvärk i världen med så trevligt sällskap, fast promenerandet var kanske en sisådär idé.
Jag har försökt peppa mig själv, ta mig än det här med lite jävlaranamma och göra allt man "ska", men nu börjar tålamodet tryta känner jag.
Kanske blir det bättre under natten.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.