Fortsätt till huvudinnehåll

Antingen eller.

Jag känner mig lite kluven för tillfället. Som att jag går runt och är Twoface med ett leende på ena ansiktshalvan och vad man kan kalla en lite bister uppsyn på den andra.

Ena halvan av mig är full av energi, den andra är helt slut.
Ena halvan är optimistisk och full av framtidstro, den andra ser morgondagen som ytterst dyster och meningslös.
Ena halvan är full av idéer, den andra... helt tom.
Ena halvan vet precis vad som ska göras, den andra är vilse i pannkakan.

Detta medför också att jag stundtals startar saker för att i nästa stund inte orkar göra klart det, fast jag vill, men jag orkar inte, och jag har en massa idéer om hur jag ska göra men jag kan inte bestämma mig, så tar jag beslutsamt tag i saken men ångrar mig för jag vet inte om det är så bra. För jag vet ju att jag är smart, duktig, uthållig, kompetent, hängiven, tålig och en massa annat bra, förutom när jag är helt värdelös så klart och jag inte kan lita på mitt eget omdöme.

Det börjar bli lite tröttsamt.
Men det ska nog gå bra!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.