Fortsätt till huvudinnehåll

Fun in the sun.

Vi blev väckta av en entusiastisk Pyret som med sina "nya" skridskor i handen frågade om vi kunde gå upp och äta frukost.
Fördelen är att arvsmassorna uppnått stadiet att de på helgerna kan gå ut i köket och plocka fram delar av frukosten medan vi ligger kvar i sängen och försöker vakna. 
Ungefär tre sekunder efter att frukost var intagen kom frågan om när vi kunde åka och prova skridskorna. 
Med en blick ut på himlen blev svaret "Så snart vi kan."
Helt fantastiskt väder.

Pyret var också helt fantastisk. Hon uppvisade ett aldrig tidigare visat tålamod. Förutom ett tio minuters försök på sådana där träningsskridskor med två blad när hon var tre, hade damen inte stått på ett par skridskor, men var idag villig att prova på utan att jag ens höll i henne. Hela tiden med ett leende på läpparna och en vilja att försöka igen. Dessutom hade hon riktigt skön balans, hon kunde till och med ta sig upp utan hjälp när hon ramlade.

Polarn var dock fortfarande på sitt humör och ledsnade rätt fort, till Pyrets stora besvikelse. Hon ville verkligen, verkligen inte sluta åka. Vi fick lova att åka tillbaka nästa helg och hoppas att Polarn är tillbaka i sitt vanliga humör då. 
Men det var fantastiskt att få se Pyret så entusiastisk och engagerad. Jag blev så himla stolt över henne. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.