Eftersom det fortsätter vädras åsikter om att bara vara hemma är den rätta semestern tänkte jag slänga ut en tanke till.
Som tror att hon är en hamster som ska gnaga sig genom en kartong.
Som tror att hon är en sköldpadda.
Som tror att hon är en hund som ääääälskar sin boll.
Hon kan till och med sniffa sig till var jag gömt den i nattduksbordet, när jag försöker få en stunds sömn och avbryter hennes nattrace med älsklingsbollen.
Kan det vara så att det inte blir så värst mycket till semester att bara vara hemma för den som hanterar större delen av hushållet. Den som planerar och lagar måltider, den som städar, den som plockar, den som projektleder. Oftast kvinnan om jag får sticka ut hakan och hävda "på gruppnivå". Om man inte vill tro att de flesta förhållanden är jämställda så här lagom till semestern, för det får man naturligtvis hävda.
Sedan kan man naturligtvis också hävda att kvinnan ska (ta ännu mer ansvar genom att) kräva, säga till och uppmana sin partner till att "hjälpa till" med det gemensamma ansvaret. Det som hon tar ansvar för utan att bli tillsagd. För det är ju så väldigt mycket semester att projektledare ett hushåll och dess medlemmar.
Eller, så blir det mer semester att åka iväg och slippa laga mat, städa och projektleda.
Också. Jag tycker om att umgås med mina arvsmassor, mina arvsmassor tycker om att umgås med mig. Men, det kan, när man umgås med varandra från att man vaknar tills man somnar, vara skönt att ha något som tävlar om uppmärksamheten emellanåt. Att inte alltid vara huvudattraktionen så att säga. Om man är ute och gör saker tillsammans så får man den skjutsen liksom. Som ett trolleritrick där man kan säga "Titta där!" och få dricka varmt kaffe eller tänka en tanke.
Sen vet inte jag, jag läser beskrivningar om barn som inte orkar med, som helst vill hem, och som inte har roligt. Kanske är det återigen så att alla är vi lite olika, men mina arvsmassor blir sura när det är dags att avrunda. De vill alltid uppleva lite till, se något mer, göra ytterligare en sak. Vilket säkert är något som jag som förälder har gjort fel då, misstänker jag. Jag har väl inte lärt dem det enda sanna, som är att kunna koppla av genom ingenting. Att koppla av genom andra intryck än jobb och skola är ju fel, då har man inte förstått, då har man inte uppnått upplysning, eller nåt.
Nu ska jag sluta irritera mig på de upplysta eftersom jag får en kort rast från frukost, lunch, mellis, middag, städa, "Mamma!?" jobbet jag haft den senaste veckan på "semester".
Så jag avrundar istället med dagens katt.
Som tror att hon är en känguru som helst ska bäras runt överallt.
Kommentarer