Fortsätt till huvudinnehåll

Kattmamma försöker ha semester, men gör fel

Eftersom det fortsätter vädras åsikter om att bara vara hemma är den rätta semestern tänkte jag slänga ut en tanke till.
Kan det vara så att det inte blir så värst mycket till semester att bara vara hemma för den som hanterar större delen av hushållet. Den som planerar och lagar måltider, den som städar, den som plockar, den som projektleder. Oftast kvinnan om jag får sticka ut hakan och hävda "på gruppnivå". Om man inte vill tro att de flesta förhållanden är jämställda så här lagom till semestern, för det får man naturligtvis hävda.
Sedan kan man naturligtvis också hävda att kvinnan ska (ta ännu mer ansvar genom att) kräva, säga till och uppmana sin partner till att "hjälpa till" med det gemensamma ansvaret. Det som hon tar ansvar för utan att bli tillsagd. För det är ju så väldigt mycket semester att projektledare ett hushåll och dess medlemmar.
Eller, så blir det mer semester att åka iväg och slippa laga mat, städa och projektleda.

Också. Jag tycker om att umgås med mina arvsmassor, mina arvsmassor tycker om att umgås med mig. Men, det kan, när man umgås med varandra från att man vaknar tills man somnar, vara skönt att ha något som tävlar om uppmärksamheten emellanåt. Att inte alltid vara huvudattraktionen så att säga. Om man är ute och gör saker tillsammans så får man den skjutsen liksom. Som ett trolleritrick där man kan säga "Titta där!" och få dricka varmt kaffe eller tänka en tanke. 

Sen vet inte jag, jag läser beskrivningar om barn som inte orkar med, som helst vill hem, och som inte har roligt. Kanske är det återigen så att alla är vi lite olika, men mina arvsmassor blir sura när det är dags att avrunda. De vill alltid uppleva lite till, se något mer, göra ytterligare en sak. Vilket säkert är något som jag som förälder har gjort fel då, misstänker jag. Jag har väl inte lärt dem det enda sanna, som är att kunna koppla av genom ingenting. Att koppla av genom andra intryck än jobb och skola är ju fel, då har man inte förstått, då har man inte uppnått upplysning, eller nåt. 

Nu ska jag sluta irritera mig på de upplysta eftersom jag får en kort rast från frukost, lunch, mellis, middag, städa, "Mamma!?" jobbet jag haft den senaste veckan på "semester". 

Så jag avrundar istället med dagens katt.
Som tror att hon är en känguru som helst ska bäras runt överallt.
Som tror att hon är en hamster som ska gnaga sig genom en kartong.
Som tror att hon är en sköldpadda.
Som tror att hon är en hund som ääääälskar sin boll.
Hon kan till och med sniffa sig till var jag gömt den i nattduksbordet, när jag försöker få en stunds sömn och avbryter hennes nattrace med älsklingsbollen. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la