Fortsätt till huvudinnehåll

Iväg

Uppstigning 3.30 för att göra klart packning och väcka arvsmassorna och sen komma iväg till färjan. Särskilt spännande eftersom arvsmassorna var uppspelta inför resan och hade haft svårt att somna. Men eftersom de var så uppspelta var det en baggis att väcka dem. Jag var mer att ett vrak dock. 

I bilkön för att komma på färjan tyckte jag att det var uppseendeväckande många bilar fulla av sällskap i den yngre skalan. En liten Googling senare kom jag fram till att semestern är bokad under så kallade Stockholmsveckan. Medelåldern på färjan var typ 23 visade det sig.
Det finns säkert fördelar och nackdelar med det. När vi började med en dag i Visby var det otroligt lugnt på gatorna och vid sevärdeheter.
Inte ens mycket folk på berömda Glassmagasinet.

Vid sen eftermiddag började di sma under 25 komma ut i massor på gator och hamn. Klädda för en kväll på stan så att säga. Tanten i mig undrade hur det skulle gå att festa på vad som kanske var varmaste dagen på 75 år och undrade om de druckit ordentligt med vatten innan de gav sig ut. Troligen inte. 

Vi hängde inte kvar i stan till kvällen, utan begav oss till stället vi hyrt.
Fint men inte vad jag trodde var bokat. Nu ska jag fortsätta fixa frukost och diska till exempel, en av få saker jag vill betala bort för att känna att jag är på semester. Nåväl.

När kvällen kom gav vi oss ut på en kvällspromenad.
Sammanlagt 25000 steg i rekordvärme efter 4,5 timmars sömn, kan ha varit det vinnande konceptet för att kunna sova utan vare sig fläkt eller AC. Vi får se imorgon, när jag dukar fram frukosten. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.