Vad man behöver

Som jag har längtat efter att få ge mig ut och springa på de här vägarna:

Det ser ju ut som rena drömmen. 

Det var inte riktigt läge igår på morgonen, jag var rätt sliten efter att ha gått upp tidigt dagen innan, och av värmen. Men den här morgonen riktigt kliade det i benen. 

Så trots dålig sömn för att Pyret sov bredvid mig i en 90-säng och vi väcks av irriterande flugor, så gav jag mig ut på morgonkvisten.

Det var så tråkigt att klockorna stannade. Vad jag inte tänkt på var att turen blir bara rakt fram på plant underlag. Jag tappade motivationen totalt och var så nära att ge upp.

Men då vet jag det, jag vill ha lite mer variation på mina rundor. Jag har inte mått toppen under dagen heller, så det är ju möjligt att det skulle kännas roligare med mer ork i kroppen. Den lös dock med sin frånvaro idag. 

Vi körde upp till Lummelundagrottan för ett besök, för arvsmassorna hade glömt hur den var.

Vi fick en annan guide den här gången, som var bra på att dra in lite skämt bland all fakta, varav en del vi inte fick höra förra gången. 

Efter det gick luften ur mig, och arvsmassorna. Jag behövde sova bort ett begynnande migränanfall och arvsmassorna behövde äta godis och spela mobilspel, så då gjorde vi det.

Men vi avrundade dagen med att äta middag på supercharmiga Magazin1. Maten var fantastisk och lockade fast jag hade något begränsad aptit. Att ett litet ställe ute i ingenstans får till en sån här vegetarisk rätt, är ett gott betyg:

Dessutom var personalen så vansinnigt trevliga att bara det gör stället värt ett besök. Nästa gång jag ska till Gotland vill jag bo på deras hotell. 

 

Nu har jag slagit ihjäl ett gäng flugor, för jag visade mig vara en jäkel med flugsmällan, och Pyret har fått sängplatsen bredvid mig. Kanske blir det lite behövlig sömn inatt.