Fortsätt till huvudinnehåll

Vad man behöver

Som jag har längtat efter att få ge mig ut och springa på de här vägarna:
Det ser ju ut som rena drömmen. 
Det var inte riktigt läge igår på morgonen, jag var rätt sliten efter att ha gått upp tidigt dagen innan, och av värmen. Men den här morgonen riktigt kliade det i benen. 
Så trots dålig sömn för att Pyret sov bredvid mig i en 90-säng och vi väcks av irriterande flugor, så gav jag mig ut på morgonkvisten.
Det var så tråkigt att klockorna stannade. Vad jag inte tänkt på var att turen blir bara rakt fram på plant underlag. Jag tappade motivationen totalt och var nära att ge upp.
Men då vet jag det, jag vill ha lite mer variation på mina rundor. Jag har inte mått toppen under dagen heller, så det är ju möjligt att det skulle kännas roligare med mer ork i kroppen. Den lös dock med sin frånvaro idag. 

Vi körde upp till Lummelundagrottan för ett besök, för arvsmassorna hade glömt hur den var.
Vi fick en annan guide den här gången, som var bra på att dra in lite skämt bland all fakta, varav en del vi inte fick höra förra gången. 
Efter det gick luften ur mig, och arvsmassorna. Jag behövde sova bort ett begynnande migränanfall och arvsmassorna behövde äta godis och spela mobilspel, så då gjorde vi det.

Men vi avrundade dagen med att äta middag på supercharmiga Magazin1. Maten var fantastisk och lockade fast jag hade något begränsad aptit. Att ett litet ställe ute i ingenstans får till en sån här vegetarisk rätt, är ett gott betyg:
Dessutom var personalen så vansinnigt trevliga att bara det gör stället värt ett besök. Nästa gång jag ska till Gotland vill jag bo på deras hotell. 
 
Nu har jag slagit ihjäl ett gäng flugor, för jag visade mig vara en jäkel med flugsmällan, och Pyret har fått sängplatsen bredvid mig. Kanske blir det lite behövlig sömn inatt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la