Fortsätt till huvudinnehåll

Hemma bäst

Äntligen snart hemma igen. 
Innan vi lämnade frukostbuffén och fjället med sina oförutsägbara trafikanter,
svängde vi förbi Njupeskärs nationalpark för att titta på ett av Sveriges högsta vattenfall. Först stannade vi till för en pratstund med en man från fjällräddningen som hade en så himla go hund vi fick klappa på, men sen gav vi oss in i den trollska skogen.
Det där skulle man kunna skriva ut som en fototapet.
Vattenfallet i sig var ju också imponerande:
Men informationen överdrev inte när de sa att det var ett populärt utflyktsmål.
Parkeringen sträckte sig i flera kilometer utmed bilvägen dit, eftersom den riktiga parkeringen var full. Och jag stannade på avstånd från vattenfallet eftersom jag hade minimala möjligheter att hålla balansen på det där underlaget. Jag kunde knappt ta mig en meter efter träspången slutade, om någon har tvivlat på mina beskrivningar av att  ha usel balans. 

Om det blir någon mer resa till fjällen väljer jag nog hellre att återvända till Grövelsjön. Idre kändes lite som att hamna i ett charterområde snarare än en naturupplevelse. Men kan rekommenderas för cykelfantaster som vill betala 150 spänn för en 90-grams meny eller enkel pizza. 

Nu ska jag gå från att sova på 90 cm med två arvsmassor, till att sova på 90 cm med två arvsmassor och en katt. Men i den egna sängen, borta bra men hemma bäst.

 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer