Fortsätt till huvudinnehåll

Noll tålamod

Jag fick svar från supporten om hörlurarna. De hänvisar vad jag förstår till något problem efter en uppdatering som de inte kunnat åtgärda, men vill ändå att jag ska ägna ytterligare någon timme åt att försöka få igång lurarna. 
Så jag gjorde allt det där, fast jag redan gjort det mesta redan. Det funkade såklart inte. 
Nu kanske jag får prova något de skrev längst ner; att de har 14 dagars returplicy och köpet var inom den perioden. Men det vill jag ju egentligen inte, för jag vill ha deras lurar, de är grymt bra när man tränar. 
Till och med när man bara hör bra i ena luren (för att jag måste använda de gamla).
De hjälpte säkert med dagens rekord:

Jag har inte tålamodet för sånt här, jag vill bara ha det löst. Jag har svarat supporten, nu får vi se vad de säger.

Något annat som gav upp nu, typ, var den här:
Våffeljärnet som har sisådär 20+ år på nacken. Idag gick det knappt att få loss våfflorna när de var gräddade. Kanske är det något jag kan köpa för mina julklappspengar från jobbet? 

Teknik brukar väl haverera i flertal, så nu blir det spännande att se vad som ska paja här näst.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.