Cirkusen är i stan

En solig och hyfsat varm sommardag som inleds med mitt favoritinslag,

Morgonpigga rådjur:

Ett annat favoritinslag är att sitta på Koh phangans uteservering och lyssna på popklassiker och äta god thaimat.

Arvsmassorna klarar sig på ris alla dagar i veckan.

Men allra roligast var det att sätta sig i ett enormt tält på eftermiddagen, ett tält som värmts upp av solen hela långa dagen. Som att vara lite mindre än 2 timmar i en bastu, fast bastun hade uppträdanden. Vi var på cirkus Brazil jack.

Så enkel och roande underhållning.

Vi ville alla så gärna att han skulle klara att jonglera 6 hattar, och han försökte verkligen, men det var bara med nöd och näppe han fick dem alla i luften en kort sväng.

Jag blir så himla stolt när jag når tårna när jag stretchar efter träningen. Sen finns det sådana där människor.

Flera inslag från "clownerna" med hederlig slapstickhumor, så töntigt men ändå kul.

Dessa som hänger, hoppar och klättrar i luften så man har hjärtat i halsgropen. Galningar egentligen, men imponerande galningar.

Rullskridsko-cirkus, det var något nytt.

Vi hade kul, på det där enkla sättet där man häpnas, skrattar och förundras som ett litet barn. Ett barn på cirkus.

Jag tycker också att det är så himla kul att kunna se förberedelserna mellan numren i mörkret, allt som fixas och trixas med, där alla hjälps åt med allt. Att se det väloljade maskineriet gör mig barnsligt fascinerad, samtidigt som jag undrar hur det är att leva och arbeta så. Jag som älskar rutiner, vardag, och att gå och lägga mig tidigt. Och knappt kan nudda mina tår.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen