Fortsätt till huvudinnehåll

Huvudet upp...

...och fötterna ner.
Mer än så kan man väl inte begära. 
Dagen började med att jag vaknade och trodde det var lördag. 
Sedan rasslade den vidare med att Pyrets lärare ringde och talade om att han satt fast i bilkö och inte skulle hinna till utvecklingssamtalet som skulle börja en halvtimme senare. 
Ännu härligare blev dagen när jag skröt för studenten om att jag och kollegan ordnat så att vi bara bokade lättare ärenden på fredagar, för att arbeta hållbart. Det kollapsade redan vid första bokningen som fick styras om för att hantera något mer akut, och mycket tyngre, än det bokats för. 
Väl hemma efter en intensiv dag föll Arvsmassorna in i tjafs om vad vi skulle titta på på tv:n till kvällen, nästan lika viktigt som den eviga frågan om vems tur det är att trycka på knappen.
Polarn rundade av dagen med att vid läggdags fråga om jag sett hennes nya favoritmössa. Hon fick en senapsgul förra vintern och tappade bort den. Blev ledsen och fick en ny. Tappade bort den med, lagom till våren. Blev lovad en ny till denna vinter. Nu är den borta. Jag orkar inte. 

Imorgon är det lördag, jag hoppas innerligt att det blir en vilsam helg. Jag behöver det.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer