Jag var helt slut imorse, så jag kan förstå att Polarn var ännu tröttare. Men jag kanske inte hade väntat mig att hon skulle börja gråta. Det visade sig att hon kände sig ledsen för att hon saknade gårdagen.
Vi pratade om att man får vara ledsen för att man saknar något, att man får vara orolig över att inte igen få uppleva något man tyckt var roligt och att sådana känslor är viktiga. Men vi pratade också om att man kan behöva komma ihåg varför man är ledsen då, om det är av saknad. För man saknar väl oftast saker man tyckt om, saker som gjort en glad. Så man får ju inte glömma den glada känslan bland sorgen och saknaden.
Det hjälpte för att ta fram regnbågen efter regnet.
Kommentarer