Fortsätt till huvudinnehåll

Bekvämt

Än.tl.i.gen. Har läst ut Box av Läckberg och Fexeus. Trodde inte jag skulle klara det, men trägen vinner.
Det är ju så korkat egentligen; att slösa tid med att läsa dåliga böcker istället för att ge upp och ge sig på något som ger mer. Ibland är det kanske för att man tror att boken kan arta sig om man bara kommer in i den, men det hade jag ju ingen förhoppning om här. Nu handlade det nog mer om att slutföra det som påbörjats och någon vriden respekt för böcker som medför att jag inte slutar mitt i. Men skönt att inte längre behöva läsa om poliser som förklarar saker för varandra som de rimligen inte skulle behöva förklara för varandra när de borde vara välkända saker för en polis eftersom det är välkänt för mig som inte är polis. Men jag vet inte, bara för att jag och min kollega låter bli att förklara vad förkortningar står för gällande saker vi båda känner till, så kanske andra gör så. 
"Jag skickar ett meddelande till REKO, alltså till Rehabkoordinatorn, det vill säga den som arbetar med arbetsrehabiliterande planeringar." Säger jag inte. Grekiska för andra kanske, men inte för oss.

Nu tar jag mig an nästa bok:
Expeditionen av Bea Uusma. Varit sugen på den sedan den kom och tokhyllades, men har inte läst. Så nu gör jag som jag brukar och är sist på bollen, eller i alla fall 10 år efter.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.