Fortsätt till huvudinnehåll

Det kryper och krälar

Vi följde med Cous-cous till Reptilmässa idag. 
En hel idrottshall full av ödlor, ormar, spindlar, skorpioner, kackerlackor, grodor, vandrande pinnar, tusenfotingar, sköldpaddor och allt man behöver till dessa små liv.
Pyret vill nu ha en orm och Polarn en sån här:
Jag har inget emot vare sig ödlor eller ormar, och kan därmed kanske ha uttryckt "Åh, vad söt!" lite här och där. Vilket möjligen kan ha uppfattats som något uppmuntrande till idén om att ha sådana husdjur. Jag skulle personligen helst ha en stor jäkla ödla, men har inte ork över till att sköta ett terrarium.
Arvsmassorna började med febril planering för hur det skulle gå att ordna att få ett helt eget husdjur. Jag föreslog att om de nu tänker att de varje dag de närmaste 15-20 åren kan fixa mat, vatten och terrarium, så kanske de ska börja öva på de djur vi redan har. Nu ska de därför dela på att byta vatten, ge mat och göra rent kattlådan, så får vi se om intresset håller i sig. Antingen vinner jag en längre tids kattskötare, eller så visar de att de kan ta ansvar, tänker jag.

På tal om katter så var Cous-cous så snäll och skjutsade oss till en zooaffär så att jag kunde köpa kattmat. Jag slapp släpa på maten dessutom, och fick skjuts hela vägen hem.
Nu ska jag inte drömma om de mindre attraktiva djuren som fanns utställda, vi får se hur det går.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.