Mitt under ett möte såg jag att Pyret ringde, jag kunde inte svara. Då gjorde hon som vi avtalat och skickade ett meddelande. På klockan såg jag att det stod att hennes nyckel hade fastnat. Det kom också en bild.
Medan jag satt och väntade på rätt tillfälle att smita ut från mitt möte så kom det ett meddelande från hennes pappa, som sa samma sak som Pyrets meddelande. Inte riktigt möjligt att svara då heller. Tufft att ha ett jobb som innebär att till stor del dela ut näsdukar, för det är så svårt att avbryta hur som helst.
Till sist uppenbarade sig tillfället. Inte ett bra tillfälle, för sådana finns väl knappt, men ett tillfälle då jag kunde kliva ut och börja ringa. Först till Pyret, som tyckte att hon löst saken med hjälp av dubbelhäftande tejp, rådigt men inte optimalt kan man väl säga. Så nästa samtal gick till mamma och pappa. Fördelen med att bo några minuter från föräldrarna är att kunna skicka över dem för assistans. Morfar räddar biffen.
Mellan hundra saker och med en student i hasorna hann bilder av låssmeder fara genom huvudet, och hur man får tag i en framförallt. Men det löste sig, som det oftast gör om man bara andas lite. Det är väl en jättebra lektion till en student.
Kommentarer