Fortsätt till huvudinnehåll

Ställ om

Jag och kollegan har pratat med vår student om vår yrkesroll. Vi har också pratat om att vi kallar henne för "vår" student, som att hon är vår nu, inte en egen person. 
"Det här är X, vår/min student."
Självklart är det korrekta att säga att hon är student.
"Det här är X, hon är student."
Vi äger henne inte liksom.
I alla fall. 
En annan sak vi pratat mycket om är hur vår yrkesroll kräver att man ofta ställer om snabbt. Besök blir inte som planerat, andra saker behöver undersökas eller hanteras, ärenden behöver ompririteras och besöken gäller en uppsjö av vitt skilda saker. Det hade hon lagt märke till.

Det är ju en bra sak att vara van vid även i privatlivet, där kan man också behöva plötsligt ställa om. Som att pappahelg blev mammahelg när Pyret bestämde att hon ville sova hemma. När jag kom hem sent efter middagen med Ellegulle, väntade arvsmassorna och deras pappa hemma. Polarn följde med på pappahelg, Pyret stannade här.

Så idag ställdes planer in och om, för att göra plats för andra prioriteringar. Jag fick istället för mina planer följa med på årskontroll hos tandläkaren till exempel. Att allt såg fint ut firades med ett besök på godisbutiken, så klart. Sedan föreslog Pyret en långpromenad för att äta finpizza till middag, och det säger man väl inte nej till. Två favoritsaker på en gång.
Jag tackar inte nej till finpizza, jag kan verkligen inte säga nej om Pyret vill ta långpromenad, och vi kunde sitta på en solig uteservering i slutet av september. Så många ovanliga saker som händer.

Resten av dagen ville hon ta det lugnt, så vi tittade på Jumanji, de två med The Rock, inte originalet, och jag stickade och tvättade. Det var inte riktigt planen, för ibland blir det inte som man tänkt sig, men det blir bra ändå. Man behöver bara kunna ställa om. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän