Det var dagen för första jobbet, Polarn skulle fotas för ett stort företag. Vilken dag det blev.
Fotograferingarna varade i 30 minuter, däremellan var det paus med massor av snacks. Polarn fick dagens motion av att ständigt gå och kolla vad som dykt upp på bordet med mat och dryck.
Vi bjöds på lunch och skjutsades mellan platserna i taxi.
Framförallt tyckte hon att det var vansinnigt roligt. Trots regn och snålblåst så ville hon inte avsluta dagen.
Utan egentligen veta vad vi skulle föreställa oss, så trodde vi inte att det skulle vara så här.
Som värsta proffset fick hon börja med att få hår och makeup fixat, innan stylisten tog vid.
Alla i teamet, jösses vad mycket folk, var så inkännande, avslappnade, och trevliga.
Polarn var tålamodet personifierat och väntade mellan plåtningar, platser, frisyr- och klädbyten som om hon var på mindfullness kurs.
Jag tyckte det var skönt att se hur roligt hon hade, för inte alla barn verkade ha så värst kul. Men det var också skönt att se hur teamet hade sånt otroligt fokus på att göra det trivsamt för barnen. Som att hela tiden stämma av om de behövde något, och att se när de behövde paus. Om barnen inte förstod vad de skulle göra så instuerades en i teamet som sedan visade vad de skulle göra, istället för att direkt "rätta" barnen. Om ett barn inte ville mer så avbröt de och berömde för insatsen.
I övrigt var det inte en särskilt stimulerande dag som medföljare. Jag kunde läsa lite, hjälpa till på jobbet och känna mig malplacerad bland de övriga föräldrarna. Till skillnad från dem så körde jag varken Lexus eller Tesla, om man säger så. Kommer väl ha social baksmälla av att både försöka förstå hur det går till i den obekanta miljön och hur man pratar med människor från en annan social miljö. Obekvämt, stavas det.
På söndag är det dags igen, fast då i mindre skala tack och lov.
Kommentarer