Fortsätt till huvudinnehåll

Lång, lång dag

Väckarklockan ringde redan klockan 5:00, på en söndag, och jag fick väcka Pyret 5:30 eftersom vi skulle iväg vid klockan 6:00. Brutalt. Arvsmassornas fritidssysselsättning kändes lite ansträngande just idag.
Klockan 7:00 drog de igång en fotosession som skulle vara max tre timmar, men den drog över 40 minuter. Trots kylig morgon och att få till många klädbyten i en offentlig park så hade de väldigt roligt. 
För mig, som undviker kameror till den milda grad att folk möjligen tror att jag är en vampyr som inte fastnar på bild, kan ju inte riktigt se nöjet med att bli fotad i flera timmar. Men de verkar trivas med alla poser, instruktioner och allt fixande. 

Cous-cous mötte upp oss i parken, och när klickandet och filmandet var klart gick vi vidare på vårt äventyr, som blev en riktig heldag på söder. Under dagens 15 000 steg hann vi fika, shoppa, och äta lunch.
Sen slog vi oss ner I salongen på Rival för att se denna:
2:22 A ghost story.
Så. Jäkla. Bra.
Den säljs in som en skräckfilm fast på teater, och det var precis var det var. Vi hoppade till flera gånger under föreställningen med en lysande pulshöjning som följd, men gott om skratt också. Det finns föreställningar kvar, säger jag bara. 

En riktig heldag lider mot sitt slut, och jag är helt slut efter helgen. Med den energin går vi in i en ny vecka. Tur att jag fick ladda med härliga aktiviteter med härliga människor innan jag tar mig an nya dagar. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.