Fortsätt till huvudinnehåll

Smygstartar höstmyset

Arvsmassorna verkar precis som jag behöva lite extra vila och lugn efter den ganska intensiva sommaren. De bad om att få "hemmadag" både igår och idag, och det var jag inte sen med att gå med på. Höstmyset ska väl påbörjas så här i september. 

Polarn inledde myset starkt med att be att få ha köket ifred på morgonen, och dukade sedan fram frukost.
I nästan en timme stökade hon runt för att göra två omgångar amerikanska pannkakor. För när hon gjort en sats tyckte hon att det blev för lite. Hon påpekade att en del blev lite brända, men vad tusan gör det när man blir serverad en sån här frulle.
Sån lyx. Jag har ju behövt ta mig till hotell för att bli serverad frukost liksom. Och då får jag ändå springa och plocka mat till både mig själva och arvsmassorna. 

Solen sken och utan minsta protest fick jag med mig arvsmassorna på promenad. Bara sådär. Vi pratade om lagar eftersom Pyret har börjat ha lektioner om det. Också en jäkla lyx när arvsmassorna börjar bli så stora att man kan ha den typen av samtal. De har egna idéer och åsikter, kan fundera och ta till sig information, och de vill veta saker. Sen avslutade vi promenaden med att titta på kaniner, marsvin och ankor i parken, för det blir man aldrig för stor för.

Och en sån här helg hann jag sitta och virka hur mycket som helst. 
I tillverkningen ligger en beställning på 4x8 såna här för att skapa två vändbara bläckfiskar. Det är jäkligt många. Efter idag har jag 14 kvar att göra och lite kramp i fingrarna. 

Inget säger väl höst som att skörda. Balkongen krukor klipptes ner idag och frysen är fylld med persilja och basilika.
Basilikan levererade några riktiga monster.
Jag har mått så bra av några helger med lugnare tempo och att mest skrota runt här hemma. Fylla dagarna med att bara småfixa, äta, titta på tv, spela spel och kela med katterna. Märkligt hur det hade gett mig lätt panik av rastlöshet tidigare. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.