Pyret skickade sms när jag var på väg hem:
Samtidigt som det inte direkt var en kulinarisk upplevelse, var det en fantastisk måltid. För att hon gjort den.
"Får jag laga middag till er?"
Finns det något annat svar än "Ja!"?
Hon bad mig köpa grädde, spagetti och riven ost. Det var ju en ledtråd.
Efter en del stökande i köket, som jag lyckades hålla mig från, så ropade hon att middagen var serverad. På menyn stod Barbiepasta med grillad regnbågsandwich.
Polarn ville gärna göra en efterrätt och serverade då varm choklad med grädde, chokladknappar, minimaränger och chokladsås.
Även om köket såg ut som ett bombnedslag, disken blev omfattande och näringen uteblev, så är det ju fantastiskt. Jag kommer göra allt i min makt för att inte säga nej när de frågar om de får laga mat, för hur korkat är det inte att motverka det intresset och en motivationen.
Jag gick gladeligen och handlade, fast jag redan gått 16 000 steg idag, och jag tog gladeligen hand om disken efteråt. Jag struntade i smaken och att pastan var färgad rosa.
De. Vill. Frivilligt. Laga. Mat.
Fatta vilken vinst om man lyckas hålla det intresset vid liv.
Kommentarer