Fortsätt till huvudinnehåll

Kreativa arvsmassor

Pyret skickade sms när jag var på väg hem:
"Får jag laga middag till er?"
Finns det något annat svar än "Ja!"?
Hon bad mig köpa grädde, spagetti och riven ost. Det var ju en ledtråd.
Efter en del stökande i köket, som jag lyckades hålla mig från, så ropade hon att middagen var serverad. På menyn stod Barbiepasta med grillad  regnbågsandwich.
Samtidigt som det inte direkt var en kulinarisk upplevelse, var det en fantastisk måltid. För att hon gjort den. 

Polarn ville gärna göra en efterrätt och serverade då varm choklad med grädde, chokladknappar, minimaränger och chokladsås.

Även om köket såg ut som ett bombnedslag, disken blev omfattande och näringen uteblev, så är det ju fantastiskt. Jag kommer göra allt i min makt för att inte säga nej när de frågar om de får laga mat, för hur korkat är det inte att motverka det intresset och en motivationen. 
Jag gick gladeligen och handlade, fast jag redan gått 16 000 steg idag, och jag tog gladeligen hand om disken efteråt. Jag struntade i smaken och att pastan var färgad rosa. 
De. Vill. Frivilligt. Laga. Mat. 
Fatta vilken vinst om man lyckas hålla det intresset vid liv. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.