Fortsätt till huvudinnehåll

Hälso-fredag

Jag spenderade dagen i skolbänken för nu har handledarutbildningen dragit igång. Förutom att vi blev påminda om att examinationsuppgiften skulle vara på 5-6 sidor, med källhänvisning enligt APA, "som en mini uppsats", så var det trevligt. Kan hända att föreläsningen om handledningsmetodik som vi hade på eftermiddagen var med den trevligaste föreläsare jag stött på. Hela människan utstrålade genuint intresse, otrolig kunskap och värme. Jag blev riktigt taggad på utbildningen.

Jag lyckades nog inte utstråla värme när jag irriterade mig måttligt på en person som hamnade i närheten av mig hela dagen. Hon satt och skrev intensivt på sin dator. Med långa naglar. Det eviga smattrande av naglar mot tangentbord stör liiiite under en föreläsning. Eller mycket, det stör jäkligt mycket att lyssna på *knatter knatter knatter* samtidigt som man försöker hänga med i viktiga instruktioner och nödvändig information. 

Vad passar då bättre än att åka hem och laga middag och efterrätt med Polarn. 
Hon hade önskat att få göra jello med frukt till efterrätt och efterrättspizza till huvudrätt. Jag tvekade först och vägde fördelarna med att uppmuntra henne till att laga middag, med nackdelarna att ha efterrätt till middag. Fördelen vann. Det är ju nu man måste passa på att uppmuntra allt intresse av att laga mat, vad som är lämplig mat får komma senare. Att börja begränsa nu, när de önskar att få laga mat, skulle ju bara släcka allt intresse, och det drabbar mig mer än kass mat en gång i veckan.
För att överleva lyckades jag dock styra över till att jag fick frukt och bär på min pizza, istället för godis.
 

Sockerbomben blev också nedtonad av att det var hälften jello, hälften frukt och bär i efterrätten.
Jag tror att jag gjorde vad en bra handledare skulle gjort. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.