Fortsätt till huvudinnehåll

Litteraturlista

"Det var nog inte så omfattande, om jag minns kollegans utbildning för några år sedan."
Så sas det när vi fick besked att vi skulle handleda en student och därför med kort varsel göra plats för inte bara studenten, utan också en handledarutbildning. 
Kanske har utbildningen ändrats.
Kanske hade den kollegan mer luft i sin kalender.
Kanske tar man utbildningar på olika stort ansvar.
Vem vet.
Det jag vet är att det här är litteraturlistan:
Några av böckerna ska det bara läsas några kapitel, några ska det läsas de flesta kapitlen. Sen tillkommer några artiklar. Men också tre halvdagsseminarier med tillhörande inlämningsuppgifter, tre heldagar med föreläsningar, ett seminarium för inlämning av utkast, och den lilla examinationsuppgiften på 6 sidor. Vi har ca 3 månader på oss.

Vi ska också ta hand om studenten 50% var, då tar alla arbetsuppgifter längre tid. Studenten ska också ha handledning 60-90 minuter per vecka, bokas in på studiebesök och få ett schema och en vfu-planering gjord. 

"Äsch, va inte så ambitiösa!" Var nästa goda råd. Jag har aldrig riktigt förstått hur att göra sin uppgift misstas för ambition. Vi har inte siktat på att skapa världens bästa vfu, eller att få mvg på utbildningen. Vi siktar på att lära oss handledning så att studenten kan få ta del av sin vfu som den del av utbildningen det är. 

Nåja. Nu skrapar jag ihop 7,5 högskolepoäng till, det är väl ambitiöst utan att vara så omfattande. Samtidigt som kursansvarige redan sagt tre gånger:
"Man minns sin vfu-handlerare hela livet, era studenter kommer aldrig glömma er!"
Ingen press.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.