Fortsätt till huvudinnehåll

Staying alive

Halva arbetsdagen gick till att hänga med den här, och några av hens kompisar:
Vi fick förutom Halvan träffa Helan, och deras kompis Halvan som råkat sätta i halsen. En docka för varje tillfälle kan man säga.

Nu kommer vi ihåg hur man räddar liv:
Bästa tipset är att styrketräna för att orka med kompressionerna.

En livräddare på andra sätt kan ju vara en fritidssysselsättning. Eftersom jag hittade så fint garn på rea tänkte jag se om jag kan låta virknålen vila och istället väcka liv i stickkunskaperna. 
Det skulle vara så härligt att sticka mig en tröja i detta garn:
Nu blir det till att öva, öva, öva. 
Precis som med HLR.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän