Fortsätt till huvudinnehåll

Energikick

Luften på morgnarna är perfekt att springa i nu; kyligt men inte kallt, så skönt. Jag måste liksom hålla mig för att inte ge mig ut varje dag, för det tror jag varken att kroppen skulle uppskatta, eller klara av. 
Det är ju märkligt egentligen att något som är jobbigt och kör slut på en också ger sådan energi. Vilket säkert är olika för oss alla, men att pressa mig och klara av lite mer än jag trodde ger en härlig energikick. Att jag har ganska låga förväntningar på vad jag ska klara, hjälper säkert också till att hålla balansen. Fast jag menar så klart inte att pressa kroppen mer än den klarar, den ska ju inte gå sönder. Jag menar det som forskningen allt mer pekar på; att pulshöjande aktivitet frigör en massa gott i kroppen som gör att man mår bra. Man gör ett tufft jobb den där stunden man tränar för att få den där känslan efteråt, precis som man gör med så mycket annat i livet.

Den allra största utmaningen med träning är dock det som händer efter träningen:
Alltså att få av sig tränings-bh när man är svettig  gör ju att axeln går ur led varje gång. Det frambringar även en oklar känsla av skam att försöka krångla mig ur den, fast ingen ser mig. Jag vet att jag för många år sedan hade en som man knäpper som en vanlig bh, det var så mycket bättre! 

På tal om något helt annat så var vi på bio idag och såg denna:
Babybossen 2
Inte lika smart som 1:an, ganska tråkig och händelsefattig i tyckte jag, men arvsmassorna var nöjda och det är väl det viktiga.

Nu har jag haft ett liv 3 gånger på en och samma vecka: Stand up, teater och bio. Jag är helt slut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän