Fortsätt till huvudinnehåll

Små glädjeämnen

Det behövs inte så mycket för att göra mig glad nu för tiden. Några av mina senaste glädjeämnen:

Jag lyckades uppdatera Windows på både min bärbara (släp-bara) och min stationära dator på jobbet. Känner mig som ett tekniskt geni, liksom!

Det lilla vredet som ställer om från bad till dusch gav upp för ett tag sedan. När duschen användes rann hälften av vattnet genom kranen, vilket gav uselt tryck i duschen och så mycket vatten i badkaret att avloppet knappt hann med. Jag skulle felanmäla, men så glömde jag, sen blev vi alla sjuka, sen glömde jag, sen behövde vi städa badrummet, sen anmälde jag. Dagen efter kom de och lagade den och idag fick jag duscha i en fungerande dusch. Vilken lycka!

Jag har tagit hand om fönstertvätten sedan jag och herr B.o.B. flyttade ihop för 24 år sedan, med undantag för när vi skulle flytta och Polarn var 5 månader och Pyret 1,5 år. Så deklarerade jag att nu var det herr B.o.B.s tur de närmaste 20 åren, det var förrförra sommaren. I helgen, efter några pikar, blev de tvättade och jag blir alldeles lycklig varje gång jag tittar ut genom de kristallklara rutorna. 

Jeans med hög midja, för oss där kroppen inte riktigt bestämt sig för var midjan ska vara placerad eller om man ens ska ha någon. Äntligen slipper man ha linningen åka ner eller tryckas in.

Min lurviga som måste lägga sig där mina kläder ligger när hon har en 180 säng att välja fritt i. Att ha katt överhuvudtaget gör mig lycklig, förutom när de blir sjuka. Jag känner mig lika utvald varje gång jag belönas med små tassar i mitt knä, ett jamande som hälsning eller en strykning utmed mitt ben. 

Inte direkt champagne wishes and caviar dreams.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...