Fortsätt till huvudinnehåll

Polarns tur

Idag skulle Pyret iväg på kalas, alltså var det Polarns tur att ha mamma-dag. Polarn valde inte shopping och lunch ute, hon ville ha en hemmadag. 

Vi började med en schysst frukost
för hur ska man annars orka med dagen.

När sen de andra hade åkt ville Polarn hålla lektioner i origami. Jag har hört att hon har fått lära sina klasskompisar att vika lite olika figurer, precis som att hon tidigare fick lära kompisarna att fingervirka. Det förvånar mig inte att lärarna har snappat upp hennes förmåga att lära ut, hon är fantastiskt pedagogisk och trivs utmärkt i rollen. Jag fick göra ett svärd och en svan;

Den lilla damen ville sedan gå ner till leksaksaffären och välja en leksak, Pyret fick ju lite kläder på sin mamma-dag. Polarn ville inte ha kläder:
Helt livsfarlig och svinkul.

Jag hittade denna som present till mig själv; på tal om pedagogiskt:

"Du kommer kunna sticka när du är klar med den här boken", hur bra?! Vid en snabb genomgång verkar Rosie Fletcher lyckats få till en tydlig och enkel handbok.

Till lunch fick Polarn välja vad hon ville, så då beställde hon potatisbullar med lingonsylt. Fikat ville hon göra i ordning själv, så då fick vi denna sockerbomb:
Det fanns glass där under, om man kan tro det.

Vi avrundade det hela med att välja ut ett nytt pussel:
Hon var väldigt nöjd med sin dag, och jag med.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän