Fortsätt till huvudinnehåll

Polarns tur

Idag skulle Pyret iväg på kalas, alltså var det Polarns tur att ha mamma-dag. Polarn valde inte shopping och lunch ute, hon ville ha en hemmadag. 

Vi började med en schysst frukost
för hur ska man annars orka med dagen.

När sen de andra hade åkt ville Polarn hålla lektioner i origami. Jag har hört att hon har fått lära sina klasskompisar att vika lite olika figurer, precis som att hon tidigare fick lära kompisarna att fingervirka. Det förvånar mig inte att lärarna har snappat upp hennes förmåga att lära ut, hon är fantastiskt pedagogisk och trivs utmärkt i rollen. Jag fick göra ett svärd och en svan;

Den lilla damen ville sedan gå ner till leksaksaffären och välja en leksak, Pyret fick ju lite kläder på sin mamma-dag. Polarn ville inte ha kläder:
Helt livsfarlig och svinkul.

Jag hittade denna som present till mig själv; på tal om pedagogiskt:

"Du kommer kunna sticka när du är klar med den här boken", hur bra?! Vid en snabb genomgång verkar Rosie Fletcher lyckats få till en tydlig och enkel handbok.

Till lunch fick Polarn välja vad hon ville, så då beställde hon potatisbullar med lingonsylt. Fikat ville hon göra i ordning själv, så då fick vi denna sockerbomb:
Det fanns glass där under, om man kan tro det.

Vi avrundade det hela med att välja ut ett nytt pussel:
Hon var väldigt nöjd med sin dag, och jag med.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.