När andra lägger upp bilder på hur de, eller deras partners, tagit sig igenom Stockholm maraton (hur kan jag känna sådana människor?), så kan jag imponera med detta:
Den där magiska 5 km gränsen, äntligen.
Jajamensan, jag gav mig ut imorse och det kändes så himla bra. Jag behövde inte lika många intervaller, jag blev inte lika trött i benen, jag blev inte lika andfådd. Så jag klarade lite över 5 km.
Jag tog det lugnt eftersom den mysigaste rundan också är den backigaste:
Och har en del traillöpning som kräver fokus för att inte stuka foten. Fast väl ute ur skogen får jag njuta av det här:
Vilken start på dagen.
Att jag kände mig "duktig" kanske återspeglades i vad som blev dagens något preppy outfit.
Kanske inte riktigt jag?
Det dividerades lite fram och tillbaka hur vi skulle ägna dagen när herr B.o.B. skulle ha utbildning hela dagen. Till sist röstade arvsmassorna för att åka in till stan, så då gjorde vi det.
Vi gick och gick och gick:
Shoppade lite secondhand, fikade, lunchade, och spanade in hösten.
En riktigt mysig dag på många sätt. Jag blir så stolt över arvsmassorna som blivit så stora och är så fina mot varandra. Inte ett tjafs, gnäll eller strul på hela dagen.
Kommentarer