Fortsätt till huvudinnehåll

Utveckling

Dags för Polarns utvecklingssamtal. 
Det gick alldeles utmärkt.

Sammanfattningen är:
Hennes kunskaper i svenska var helt i nivå med vad hon skulle kunna. Inga konstigheter.
Hon verkade tycka om matematik och gav enligt läraren fantastiska beskrivningar på hur hon kom fram till sina svar. Även där var hon i fas med målen. 
Normalt bedömde de inte engelskan men för henne ville de göra det. Hon hade i uppgifter visat att hon låg långt före i kunskapsnivå, och kommer därför få lite svårare uppgifter för att inte bli uttråkad. 
Eftersom lärarna uppfattat att de som klass ärvt en del svårigheter sedan förskoleklassen när det kom till ordning, kommenterade de också samlingar och genomgångar tillsammans med alla elever. Polarn visade enligt lärarna att hon var uppmärksam, lugn och noggrann. Hon lyssnade på instruktioner, väntade på sin tur och följde reglerna. De ville noga påpeka att de såg det och att de såg henne, för de förstod att det kunde kännas som att fröknarna bara ägnade tid och uppmärksamhet till de som stökade. De ville också berätta att de var säkra på att kunna få en lugn och trygg klass med lite till arbete. 
De uppfattade också att hon verkade vara en person som gillade att klura, var påhittig och gillade att få lite utmaningar. Hon var till exempel den enda i klassen som hade klarat av dagens utmaning där de skulle i olika steg lösa en uppgift med hjälp av koder.

Polarn var nervös, men väldigt nöjd efteråt. Jag tyckte det kändes tryggt att lärarna uppfattat att klassen behövde jobba på lugn, ordning och ett gott klimat. Det verkade som att de tog "stöket" på mycket större allvar.

Sen verkar Polarn för övrigt ärvt min engelska- gen. Oklart hur, men jag lärde mig engelska sjukt tidigt och rättade läraren i mellanstadiet när vi hade glosförhör. Väldigt märkligt att bara kunna sådana saker utan ansträngning eller exponering. 

Självklart fick Polarn, precis som Pyret fick, välja fika på en helt vanlig vardag när det gick så här fint. Hon ville ha köpta små muffins som hon fyllde med mosade hallon och strössel, och dekorerade med färska blåbär, hallon och jordgubbar. På tal om att vara lite klurig. Jag fick toppa firandet med att göra hemgjorda köttbullar med potatismos och gräddsås. Tur att jag kunde vara ledig på eftermiddagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän