Fortsätt till huvudinnehåll

Utveckling

Dags för Polarns utvecklingssamtal. 
Det gick alldeles utmärkt.

Sammanfattningen är:
Hennes kunskaper i svenska var helt i nivå med vad hon skulle kunna. Inga konstigheter.
Hon verkade tycka om matematik och gav enligt läraren fantastiska beskrivningar på hur hon kom fram till sina svar. Även där var hon i fas med målen. 
Normalt bedömde de inte engelskan men för henne ville de göra det. Hon hade i uppgifter visat att hon låg långt före i kunskapsnivå, och kommer därför få lite svårare uppgifter för att inte bli uttråkad. 
Eftersom lärarna uppfattat att de som klass ärvt en del svårigheter sedan förskoleklassen när det kom till ordning, kommenterade de också samlingar och genomgångar tillsammans med alla elever. Polarn visade enligt lärarna att hon var uppmärksam, lugn och noggrann. Hon lyssnade på instruktioner, väntade på sin tur och följde reglerna. De ville noga påpeka att de såg det och att de såg henne, för de förstod att det kunde kännas som att fröknarna bara ägnade tid och uppmärksamhet till de som stökade. De ville också berätta att de var säkra på att kunna få en lugn och trygg klass med lite till arbete. 
De uppfattade också att hon verkade vara en person som gillade att klura, var påhittig och gillade att få lite utmaningar. Hon var till exempel den enda i klassen som hade klarat av dagens utmaning där de skulle i olika steg lösa en uppgift med hjälp av koder.

Polarn var nervös, men väldigt nöjd efteråt. Jag tyckte det kändes tryggt att lärarna uppfattat att klassen behövde jobba på lugn, ordning och ett gott klimat. Det verkade som att de tog "stöket" på mycket större allvar.

Sen verkar Polarn för övrigt ärvt min engelska- gen. Oklart hur, men jag lärde mig engelska sjukt tidigt och rättade läraren i mellanstadiet när vi hade glosförhör. Väldigt märkligt att bara kunna sådana saker utan ansträngning eller exponering. 

Självklart fick Polarn, precis som Pyret fick, välja fika på en helt vanlig vardag när det gick så här fint. Hon ville ha köpta små muffins som hon fyllde med mosade hallon och strössel, och dekorerade med färska blåbär, hallon och jordgubbar. På tal om att vara lite klurig. Jag fick toppa firandet med att göra hemgjorda köttbullar med potatismos och gräddsås. Tur att jag kunde vara ledig på eftermiddagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.