Fortsätt till huvudinnehåll

Utveckling

Dags för Polarns utvecklingssamtal. 
Det gick alldeles utmärkt.

Sammanfattningen är:
Hennes kunskaper i svenska var helt i nivå med vad hon skulle kunna. Inga konstigheter.
Hon verkade tycka om matematik och gav enligt läraren fantastiska beskrivningar på hur hon kom fram till sina svar. Även där var hon i fas med målen. 
Normalt bedömde de inte engelskan men för henne ville de göra det. Hon hade i uppgifter visat att hon låg långt före i kunskapsnivå, och kommer därför få lite svårare uppgifter för att inte bli uttråkad. 
Eftersom lärarna uppfattat att de som klass ärvt en del svårigheter sedan förskoleklassen när det kom till ordning, kommenterade de också samlingar och genomgångar tillsammans med alla elever. Polarn visade enligt lärarna att hon var uppmärksam, lugn och noggrann. Hon lyssnade på instruktioner, väntade på sin tur och följde reglerna. De ville noga påpeka att de såg det och att de såg henne, för de förstod att det kunde kännas som att fröknarna bara ägnade tid och uppmärksamhet till de som stökade. De ville också berätta att de var säkra på att kunna få en lugn och trygg klass med lite till arbete. 
De uppfattade också att hon verkade vara en person som gillade att klura, var påhittig och gillade att få lite utmaningar. Hon var till exempel den enda i klassen som hade klarat av dagens utmaning där de skulle i olika steg lösa en uppgift med hjälp av koder.

Polarn var nervös, men väldigt nöjd efteråt. Jag tyckte det kändes tryggt att lärarna uppfattat att klassen behövde jobba på lugn, ordning och ett gott klimat. Det verkade som att de tog "stöket" på mycket större allvar.

Sen verkar Polarn för övrigt ärvt min engelska- gen. Oklart hur, men jag lärde mig engelska sjukt tidigt och rättade läraren i mellanstadiet när vi hade glosförhör. Väldigt märkligt att bara kunna sådana saker utan ansträngning eller exponering. 

Självklart fick Polarn, precis som Pyret fick, välja fika på en helt vanlig vardag när det gick så här fint. Hon ville ha köpta små muffins som hon fyllde med mosade hallon och strössel, och dekorerade med färska blåbär, hallon och jordgubbar. På tal om att vara lite klurig. Jag fick toppa firandet med att göra hemgjorda köttbullar med potatismos och gräddsås. Tur att jag kunde vara ledig på eftermiddagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la