Fortsätt till huvudinnehåll

Välja glädje

Man kan ju behöva dagar som fylls av roliga och trevliga upplevelser, så jag ordnade en sådan.

Var ska man inleda en sådan dag om inte på Upplevelsemuseet:
Vi smakade på ovanliga saker:
Gräshopporna var minst trevliga i konsistens, det var något med att känna de små benen som var obehagligt. Mjölmaskarna var minst behagliga i smak och syrsor smakade salt.
Vi klarade alla att äta upp varsin, så vi är familjen Toxic waste hero då? Sen fanns det ett gäng andra godisar att prova.

Helt okej smak, jag tyckte den påminde om blutsaft, men arvsmassorna gillade den inte.

Vi luktade på saker:
För nog har man undrat hur det doftar på månen och nu slipper jag åka dit och kolla. Kan ju också vara bra att veta vad man har att vänta sig om man stöter på en förbannad skunk någon gång. 

Och vi provade saker:
Möt Stina, hon var så snäll. Oväntad känsla när den rörde sig sakta framåt.

Ibland känner man ju för att hoppa från taket, och det här är väl det bästa sättet.

Så himla roligt ställe, jag tror att vi alla blev sugna på en jättesnigel och kände oss lagom modiga.

Efter en fika för få lite energi tog vi en promenad till söder. Vi lämnade Globenområdet just som sirener började ljuda och rök steg från slakthusområdet.
Vi jagade rätt på en present till Polarns kompis, för nu är kalasen igång igen, och avslutade dagen på Koh phangan:
Arvsmassorna fick uppleva "åskvädret"; när det släcks ner och mullrar i högtalarna. De blev kanske inte jätteimponerade, men jag tror att deras kompisar hypat upp det lite. Ljuset som fick allt vitt att lysa imponerade mycket mer:
Dessutom fick de bananapancake. Full pott.

Lite Hollywood för att runda av dagen:
Black Widow kanske kan ge mig lite tips om hur jag ska förbereda mig för de strider jag ska ta nästa vecka. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän