Fortsätt till huvudinnehåll

Sväva fram

Idag provade vi en ny promenad. 4,2 kilometer i backig skog medan solen sken. Det var ju inte så illa.

När vi började promenaden såg vi att ett gäng hade ställt upp svävare vid stranden. Vi hade aldrig sett sådana på riktigt, så vi fick så klart lov att fråga när de skulle köra. Vi fick veta att det skulle vara tävling efter lunch, så plötsligt behövde vi hitta på något mer att göra för att fördriva tiden.

Först promenad, sedan lunch, sedan lite backträning. 
Polarn drog iväg före oss andra, ingen överraskning. Hon är bakom familjen där uppe.
Pyret gjorde vad hon kunde för att slippa undan, och låg nästan lika långt bakom, som Polarn var före. Det är ju nästan magiskt vad olika de är.

Lagom när vi kom ner började svävarna dra igång, det var oväntat roligt att titta på.

Så här på en lördag dök en påminnelse om söta kattbebis upp:
Hon hade så klart petat in dem under soffan. Jag saknar henne. Det blev en bra lördag, men den hade varit bättre om hon hade varit här och förstört lite grejer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän