Sväva fram

Idag provade vi en ny promenad. 4,2 kilometer i backig skog medan solen sken. Det var ju inte så illa.

När vi började promenaden såg vi att ett gäng hade ställt upp svävare vid stranden. Vi hade aldrig sett sådana på riktigt, så vi fick så klart lov att fråga när de skulle köra. Vi fick veta att det skulle vara tävling efter lunch, så plötsligt behövde vi hitta på något mer att göra för att fördriva tiden.

Först promenad, sedan lunch, sedan lite backträning. 

Polarn drog iväg före oss andra, ingen överraskning. Hon är bakom familjen där uppe.

Pyret gjorde vad hon kunde för att slippa undan, och låg nästan lika långt bakom, som Polarn var före. Det är ju nästan magiskt vad olika de är.

Lagom när vi kom ner började svävarna dra igång, det var oväntat roligt att titta på.

Så här på en lördag dök en påminnelse om söta kattbebis upp:

Hon hade så klart petat in dem under soffan. Jag saknar henne. Det blev en bra lördag, men den hade varit bättre om hon hade varit här och förstört lite grejer.