Fortsätt till huvudinnehåll

Det ska vi fira

En ledig dag mitt i veckan, det måste man göra det bästa möjliga av.
Självklart inledde jag med en löptur på morgonkvisten.
Även om yrseln mest kommer när jag böjer huvudet bakåt eller åt sidan, så påverkar den mig. Jag fick lov att avbryta löpningen och gå sista biten, för jag har en del illamående tillsammans med yrseln den här gången, den kallade på uppmärksamhet efter ett tag. Men det var skönt att komma ut i behagligare temperatur, även för en kortare runda. 
Jag kanske ska sätta in de kilometrarna på "kontot" ändå, för så skriver en hel del löpare i en grupp jag är med i.
Vilket konto pratar de om?
Vad ligger räntan på? 
Hur tar man ut kilometrarna sen?
Så mycket frågor.

Arvsmassorna skulle hänga med deras pappa idag. Så efter en lång frukost tillsammans fick jag sedan göra vad jag ville.
Jag lämnade knappt soffan.
Ägnade hela dagen åt att virka, äta och titta på tv.
Blev klar med alla delar till ytterligare en kanin:
Nu får folk sluta bli gravida.

Och sträckkollade på miniserien Eric:
Benedict Cumberbatch är väl alltid strålande, så ett ganska tryggt val. Kan rekommendera denna 80-tals nostalgiska thriller/deckare, men rekommenderar framförallt att man sträckkollar den. Det är många olika spår i storyn och har man samma besvär med koncentration och minne som jag numer har, så är det nog en utmaning att hänga med om man har uppehåll mellan avsnitten. 

Fick ta en liten paus till kvällen för att ta hand om hamstrar:
Lillfjant fick då ta en paus från att vara parkerad i mitt knä hela dagen.
Hon har fortfarande babyyoda-öron när hon sover. 

Nu har jag vilat hela dagen, kanske kommer det göra att jag kan ta mig an morgondagen alldeles pigg och kry. Tänk att jag lyckas vara så positiv alltid. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.