Fortsätt till huvudinnehåll

Fantasivärld

Efter en ohyggligt varm natt fick vi bara en okej hotellfrukost; det nödvändiga men inget särskilt. Jag börjar bli hotellfrukostkräsen märker jag, vilket är lite odrägligt och dekadent. När det "bara" finns färskt bröd, enklare pålägg, bacon, äggröra, flera olika yoghurtsorter, müsli, fröer, pannkakor och enklare fikabröd, då känns det lite torftigt. Jag vill vräka mig i godsaker i ett överflöd, så himla konsumtionshetsigt.

Frukost fick vi i alla fall, sen drog vi ut på stan för mer konst. Först ut utställningarna på slottet.
Drakar:
Söt, fantasifull "fakta" om drakar, på ett sådant sätt att mitt gamla drakintresse väcktes till liv. Ingen aning om varför de triggar min fantasi, men jag önskar de fanns på riktigt.

Sedan Aquanauts - Expeditionen:
Också fantasifullt, så pass att det skrämde arvsmassorna lite. Men stilen och berättelsen var helt i min smak, lite steampunk/viktorianskt kanske. 
Ska bli min moodboard för hemmets inredning framöver. 

Mycket sol, mycket värme, mat, promenader, glass, mer konst:
Innan vi visste ordet av det, tog dagen slut, och med den både vi och resan. 

Arvsmassorna har haft så himla kul alla tre, det har varit fantastiskt att se. Så samspelta, så nöjda och så fina mot varandra. De enda tjafsen som uppstått har varit när vi behövt avrunda för kvällen eller för att vi kom hem, för de vill umgås lite till. 

En annan fantastisk sak: varken SL eller SJ har varit försenade utan rullat på utan besvär. Otroligt att man blir förvånad. 

Trots att vi bara var borta över natten är jag helt slut, det känns som vi varit borta en vecka. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.