Presenter hela dagen

Utan förvarning dök kollegan in på mitt rum med ett "Grattis i efterskott!". Under hennes resa till London hade hon valt ut den här godingen till mig:

Jag blev så himla glad. Pappaskämt gör mig omotiverat fnissig. För de som tycker att det är astöntigt och bara korkat hänvisar jag till den svensklärare jag hade, som hade varit i branschen i 40 år. Han hävdade bestämt att för att uppskatta ordvitsar måste man vara intelligent, eftersom det handlar om att snabbt analysera ords betydelse och användning. Så, sant eller inte, det han sa.

Fler presenter dök upp senare på dagen när jag och arvsmassorna mötte upp läkarkompisen för att ta oss hem till psykologen. Vi fick äntligen träffa den första manliga medlemmen i vår middagsklubb; psykolgens bebis. Jösses vad det är mysigt med bebisar till låns. Med de små men långa fötterna, stora ögonen och det sneda leendet. Vi hade med oss presenter, men den största presenten fick vi med allt bebisgos.

Polarn lovade att lära honom spela Exploding kittens, Pyret hade gjort ett kort och ett armband där hon lovade att göra honom till en Swiftie, jag och läkarkompisen lovade att vara barnvakt. Väldigt Törnrosas tre/fyra feer.

Och ja, hyresvärden hörde av sig på morgonen och informerade att de lagt en beställning till någon hantverksgrupp, som ska höra av sig gällande vidare åtgärder. Ingen har hört av sig. Nästa gissning: Inget händer förrän efter midsommar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen