Man skulle kunna tänka sig att jag med min ständiga yrsel och oändliga ström av "utmaningar" vill inleda semestern med att slappa. Svar: ja. Men man kan också se det som att jag laddar upp, gör mig redo, förbereder mig inför en utmaning större än översvämningar; ledig med barn.
Arvsmassorna frågar ständigt: "Vad ska vi göra idag, imorgon, nästa vecka?". Jag försöker säga att den här sommaren blir lite mindre planerad och lite mer "ta det som det kommer". Det är sjukt mycket planering även om vi inte ska på stora resor för livet ska ju planeras ändå, men det vet ju inte Arvsmassorna.
Det känns allt mindre lockande att lägga stora summor på att åka iväg, för med åren har jag insett att jag ändå inte får det jag önskar. Visst, jag tycker om att se nya städer och få nya upplevelser, för all del. Men det jag mest vill få ut av semestern är att få en paus från allt vardagliga; städa, tvätta, laga mat. Men det får man ju egentligen inte när man åker iväg, sådant samlas ju bara på hög och skjuts upp. Njut idag, betala imorgon.
Men just idag låtsades jag som att det var en slappardag. Vi tog en lång morgon och en lång promenad för att äta en lång lunch.
Väl hemma igen blev det lite tv, lite virkning, lite fruktstund. Mer än så blev det inte idag. Semestern börjar tekniskt sett inte förrän det är vardag igen tänker jag, så än behöver inga spännande aktiviteter ske.
Kommentarer