Fortsätt till huvudinnehåll

Rofylld

Det var lite svalt i luften och moln på himlen imorse, dessutom lyckades jag sova lite längre än vanligt. Söndagsrundan hade alla förutsättningar liksom. Men nä, den blev ändå tung och väldigt svettig.
Kroppen jobbade på kan man säga.
Men vackert och rofyllt är det trots allt där på morgonkvisten.
När Arvsmassorna kom hem på morgonen satt jag mitt i frukosten. De undrade vad vi skulle hitta på och allt jag kunde tänka på var att vara utomhus och att jag ville ha glass. God glass. Alltså åkte vi in till stan för att testa glassen på Snö.
Det var precis så bra som recensionerna hintade om.
En stor strut (som bara var mellanstorleken) med 3 rejäla kulor för 65 kronor. Glassen var fantastisk. Att arvsmassorna åt upp hela struten är betyg nog, för det har nog inte hänt typ någonsin. 

En större utmaning fick vi när vi köpte varsin Ramlösa på pet-flaska för att svalka oss under den långa promenaden i hettan. Vad är det som händer med smaksatt bubbelvatten när det är varmt? Dels svämmar de ju över när man öppnar dem, dels blir de näst intill omöjliga att öppna. Jag provade att få upp skruvkorkarna till dess att jag skrapat sönder handen:
På tummen sitter nu en rejäl vattenblåsa och såret på handen har varat hela dagen. 
För att få upp rackarna stoppade jag en man som såg vänlig och stark ut och bad om hjälp. Han fick kämpa han med, så jag behövde inte känna mig allt för ynklig. Men resten av sommaren tar vi med oss drickor eller köper något annat än smaksatt bubbelvatten tror jag. 

Bara sådär var helgen slut, det gick lite för fort tycker jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.