Polarn fick för sig att hon ville lära sig skriva med kalligrafipenna, sådan med bläck. Jag som sparar allt kunde plocka fram de pennor och stift jag övade med för sådär 30 år sedan och bara köpa till bläck.
Det var inte mycket av de gamla kunskaperna som satt i, det var riktigt svårt, men också roligt. Det tyckte Polarn också, sa hon. Vi får väl se hur länge tålamodet räcker.
Mitt tålamod är nog officiellt slut. Sak nummer härifråntillevigheten som gick sönder idag; Polarns rullgardin.
Samtidigt som jag bokar rum på närmaste facilitet för de som drabbats av total nervkollaps ska jag nog ringa en exorcist. Är redo att lägga mig på golvet som en treåring som inte får godis i mataffären, nästa gång minsta lilla sak går snett. Kanske får det den demon som huserar i våra garderober att ge sig av. Skämt åsido, pallar inte mer nu, om någon vill agera personlig assistent och styra upp saker, utgår en belöning, möjligtvis också en demon, men mest en belöning.
Kommentarer